2018 - Året som gått

13 Jan, 2019 - 15:02 ♡ Tankar, Vardag
Jag älskar att scrolla bland gamla minnen i bloggen, så kanske ändå borde ge bloggandet ett nytt ärligt försök för min egen skull. Så vad har egentligen hänt i mitt liv under 2018? 
 
FICK TVÅ NYA JOBB 
Jag fick ju som sagt jobb på Oh My i början på året. Trivdes otroooligt bra där men kände att pendlandet tog kol på mig till slut. Åkte 5 på morgonen, ibland tidigare om jag skulle hinna träna. Jobbade de tre första timmarna ensam innan alla kollegor började droppa in vid 9-tiden (typiskt byrå-folk att börja så sent). Åkte hem vid 15 när alla andra var som mest effektiva, stressade för att hämta barn och ja, det tärde på mig helt enkelt. Dessutom var byrålivet lite väl fancy för mig på något sätt.  
 
Så när en tjänst i Älvsbyn dök upp så chansade jag och gick på intervjun, utan förhoppningar överhuvudtaget. Fick en superbra magkänsla, fick tjänsten och tog den :) Så sedan 1 oktober jobbar jag i Älvsbyn och det känns JÄTTEBRA
 
VI KÄMPAR PÅ MED MILO
Har haft ett väldigt tufft år med Milo. Hans problem blir inte bättre, han har börjat bli retad i skolan och vi gör allt vi kan för att hjälpa honom. Det innebär både möten med skolan, med barnmottagning och på tisdag har vi första mötet med BUP. Hoppas hoppas att det löser sig snart! 
 
JAG KÄNNER MIG FORTFARANDE ENSAMSTÅENDE
Har som många vet ensam vårdnad av barnen, av olika orsaker. MEN! Barnens pappa har flyttat till Älvsbyn, jobbar lite mindre och det är tänkt att han ska ha barnen lite mer. Men det gäller typ bara när det passar för honom, så länge han inte har andra planer går det bra men planerar han något annat så prioriterar han bort dem. Fruktansvärt tärande har det varit, men jag bryr mig inte längre. Hos mig får de vara precis hur mycket de vill, och jag prioriterar de högst av alla. Men jag vill att det ska funka bra med deras pappa också, för dera skull! Kan tillägga att vi aldrig bråkar inför dem, och oavsett vad jag tycker om deras far så skulle jag aldrig säga det till dem! 
 
Är ju sambo nu, kan ju tilläggas. Har bott med C i 1,5 år nu. Det är väldigt jobbigt emellanåt med bonusfamilj och att få ihop vardagen. Känns oftast som ett ekorrhjul. Men vi jobbar på det! 
 
SJUKDOMAR 
Barnen har varit sjuka mycket i höst/vinter. Ett evigt vab:ande för min del + alla Milos extramöten och sjukhusbesök. Förra veckan fick jag dessutom veta att jag hade en cysta som de tumörtestade. Var otroligt jobbiga dagar att inte veta, men proverna var normala och nu återstår bara att operera bort helvetet som sitter på min ena äggstock och har gjort att jag haft smärtor under ett års tid. Imorgon ska jag till sjukhuset för att ta lite prover och ser allt bra ut blir det operation på torsdag. Sjukt nervös över det! 
 
Men mitt bästa TIPS till er (om ni nu är någon som läser) - kolla upp sånt i tid, vänta inte ett år!
 
OCH LITE ANNAT TRÅKIGT
En annan tråkig grej som hänt under året, och kanske framför allt beror på att jag flyttat - är att jag tappat kontakten med min familj otroligt mycket. Mamma har haft ett tufft år och jag har inte velat lägga något mer på henne. Min äldsta bror som också varit mig väldigt nära har också gjort saker som gjort att vi kommit ifrån varandra. Jättejobbigt för mig, men jag vill inte lägga mer saker på någon av dem. 

KATTUNGAR SOM DÖTT
Först fick April en kull kattungar där jag akut fick åka in till veterinären för att förlösa den första som fastnat. Flaskmatade den ett dygn men den var alldeles för svag. Fick dock två stycken till fantastiska kattungar. 

Var även till Hudiksvall för att hämta ett nytillskott som jag fick hem så smal och tärd att njurarna syntes genom skinnet på henne. Otrooooligt jobbigt att ta beslutet att få låta henne somna in. 
Jag tycker att 2018 har varit ett otroligt tufft år. Även om det haft väääldigt mycket bra och minnesvärda stunder också så är det ändå ett år som jag känner mig nöjd över att lägga bakom mig. 
 
Allt som varit med min familj gör att jag känner mig otroligt ensam. Alla behöver någon att prata med och jag känner att jag inte har någon. Det äter upp mig lite inifrån. Så blogga kanske hjälper? Bara för att få ut känslorna på något sätt? 
 
 Mysigaste kissen. Men väldigt väldigt mager och dålig :'( 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback
Follow on Bloglovin Follow on Pinterest Follow on Pinterst